Det omöjliga uppdraget.
Idag har Tobias börjat jobba. Och jag är glad över att de stora barnen har sommarlov för organisationen tre barn och en hund är något övermäktigt. Jag är också glad över att de stora barnen kan sköta det mesta själv, dvs klä på sig själva och roa sig själva. Idag är jag och Lowe en del av soffklädseln. Det är omöjligt att göra något annat för det innebär världens skrikfest och missnöjd bebis. Bärselen, vagnen, babysittern eller ligga i soffan är fruktansvärt enligt Lowe och jag kan erkänna att jag hoppas innerligt att det bara är en fas idag för även om jag älskar honom och gärna myser så blir jag också rätt knäckt av att inte ens kunna gå på toaletten utan att han skriker.
Samtidigt så känner jag mig stressad och orolig över huruvida han går upp i vikt eller inte. På tisdag får jag veta om allt slit hjälper.
