Tacksam
Idag blir vår älskade Lowe en vecka. En vecka har han funnits i familjens liv och inte bara i mitt liv. Jag är så oerhört förälskad i min lilla man och det känns som om han alltid varit här. Det är så självklart att just han skulle komma.
Dock har vi inte firat idag. Istället går vi omkring med tunga hjärtan och lider så av allt som händer i Sverige nu. 17-åriga Lisa hittas mördad på kinnekulle och i Göteborg sprängs en bil och ett oskyldigt barn är bland offren. Mitt i tragiken är det prinsbröllop.
Vi har pratat mycket hemma idag. Framförallt om Lisa. Hur klarar man som förälder av att leva vidare? Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle göra om vi förlorar något av våra barn. Mest troligt så skulle jag dö av sorg. Jag vill skydda mina små liv från all ondska som finns men blir mer och mer rädd för vart samhället tar vägen och vilka onda människor det finns på våra gator.
Jag hoppas att Lisa får vila i frid och att familjen får lite frid i hjärtat när lite av ovissheten är borta.
