Kvällsfunderingar
Ikväll är det hemskt vad det rör i huvudet på mig. Om det inte vore så att jag skrev på mobilen skulle jag skriva ner alla mina tokiga funderingar, men jag kanske kommer ihåg dom imorgon...
Hur som helst så har jag och Alfons pratat idag. Båda har sagt förlåt och lovat att inte bli så arga igen. Jag hoppas att mina hormomsvärmar snart lugnar sig och att Alfons blir lite mer stabil i humöret. Jag avskyr att bråka med familjen.
De senaste två dagarna har det varit mycket förvärkar. Inte sådär superonda men ändå så att jag får stanna upp. Har iaf insett på allvar att vi ska få gå igenom denna häftiga sak en gång till, en till förlossning och en till livskärlek i familjen. Jag längtar enormt samtidigt som jag vill att den är kvar i magen åtminstone tills slutet av maj. Sen är det fritt fram!
Nu, sova!
