Ensam med barnen
Har igår och idag varit ensam med barnen dagtid när Tobias jobbat och då märkte jag av ännu tydligare hur less jag är på att vara gravid och orörlig. Försöker plocka och greja hemma men det är ju sjukligt omständigt att ens försöka nå ner till golvet. Och när jag är inne blir jag hela tiden frustrerad på att det är stökigt och dammigt. Sitter jag ute orkar jag inte sitta mer än någon stund innan fogarna och ryggen gör ont.
Tog med mig barnen upp till stan förut för att köpa en födelsedagspresent och titta på rackartygarna, lyfte meja för att hon skulle se bättre vilket pajade min rygg totalt. Till slut ville inte barnen vara kvar längre eftersom de inte såg något.
Jättekul att vara höggravid. Inte alls trött på det nu. Längtar verkligen efter att kunna röra mig mer normalt. Och ligga på rygg och mage.
